Plötsligt ter sig framtiden ljusare. Saker och ting börjar röra sig.

Det snurrar i min skalle. 

Regn. Parkeringsplats. Stormarknad. Radion spelar The loneliest city of all och jag faller in i grubblerier om tillvaron i den här staden, där livet går sin gilla gång. Att rätta in sig i ledet eller att falla ur detsamma, det är frågan. Den som flyter med strömmen får en lugn färd mot ett förväntat mål. Den som beslutar sig för att simma åt andra hållet kanske aldrig kommer fram, men har åtminstone vågat lämna den inrutade tillvaron.

Jag inser att strömmen inte heller är en garanti för att komma till målet. Just nu känns det som att jag inte kommer någonstans. Destinationen kan finnas längs vägen. Genom att flyta med strömmen finns risken att jag missar avfarten. Är det dags att svänga av?

03.19, brevinkastet öppnas och tidningen brakar ner på dörrmattan. Det låter verkligen så. Tidningen faller inte, dunsar inte. Den kommer med ett brak.

Det har hänt att jag blivit riktigt skraj, innan jag kunnat identifiera ljudet.

Brukar ni någonsin vara vakna när tidningen kommer?

Jag hoppas att jag aldrig kommer att köra över en katt.

Det är ju som att köra över någons kompis. 

I dag såg jag något på vägen som kan ha varit en ihjälkörd katt. Något svart och vitt, men det var mörkt, så jag är inte säker. Det var inte jag som hade kört över den i alla fall.

Att ha en katt som hittas livlös på vägen eller bara försvinner spårlöst är det jävligaste som finns när man är liten, kanske också när man är stor. Jag vill inte vara den som tar ett kattliv, eftersom jag vet något om den smärtan.

Dagen har börjat slappt. Ledig från jobbet, så jag gick upp från sängen ganska sent på förmiddagen och läste tidningen som alltid och bryggde kaffe för ovanlighetens skull.

Just nu sitter jag som ett bergatroll och kikar ut på den ljusblå himlen. Lägenheten tråkar ut mig och det är dags för ett besök i gymmet, tror jag bestämt. En riktig genomkörare och bastu på det. Om jag varit norrman hade jag sagt att jeg trenger det.

Det sägs att vi svenskar inte reser till någonting. Vi reser från någonting. Tillbringade hur som helst förra veckan i Thailand. Everybody gets a second in the sun, och det var en utsökt sekund. Vajande palmer, kritvita stränder, party all night long.

Äh, vafan. Jag kan inte ljuga för dig.

Jag köpte en Singha på Systemet och drack hemma i tv-soffan.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde om en trafikkontroll där jag inte blev ombedd att blåsa. Nej, jag skulle skrika. För att man skulle få reda på om jag var en argsint jävel i trafiken.

Och det vill man ju inte vara. Så jag utstötte ett högst modest läte.

Kontrollanten var inte nöjd. Okej, tänkte jag och skruvade upp stämbandens volymratt:

"ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!"

Då vaknade jag.

Det var en sådan där kväll när marginalerna inte var på min sida.

Det började redan i gymmets reception. Kom dit någon minut över åtta. De stänger vid åtta och fäller ner jalusierna, men själva gymmet är öppet en timme till.

Som en Indiana Jones frågade jag dödsföraktande om jag hann smita förbi. Jalusierna var nästan nere, skulle jag hinna registrera kortet?

"Vi stänger vid åtta", upplyste den informative föreståndaren.

"Jag vet", svarade jag.

Väl inne i det minimala omklädningsrummet gled dörren till mitt skåp igen i ett obevakat ögonblick. När jag reste mig för att lägga in något i skåpet råkade jag välja fel skåp, det tillhörde mannen bredvid.

Jag blev uppmärksammad på mitt misstag och vi hade ett kort meningsutbyte om bristen på utrymme i omklädningsrummet, något vi var påfallande överens om.

Efter roddmaskinen, diverse styrketräningsmaskiner och vad som på tv-shop kallas för orbitrek, förflyttade jag mig tillbaka till omklädningsrummet och bastun. Där låg en äldre man på nedersta bänkraden och sträckte ut sin lekamen, ovanför honom satt en något yngre man. Jag gick raskt upp på översta bänkraden, men innan jag hunnit sätta mig till rätta lät den liggande mannen mig förstå att jag hade glömt något.

"Det var inte svängdörrar här", konstaterade jag och åtgärdade kvällens tredje misstag.