Jag läser Bruno K. Öijer och tänker på filmen Max Payne. Dock tror jag inte att den stora svarta fågeln som i en dikt återvänder och sitter på Brunos axel när han skriver är av samma art som de skräckinjagande vilddjuren i filmen.

Så fastnar jag för en några rader där huvudpersonerna lämnar varje fest sist av alla och inte har någonting förutom sina unga ansikten. Nationaldagen 2003 klev Kents favoritpoet ut på scenen inför drygt 30 000 unga ansikten och läste de raderna med en inlevelse som vi inte alls var beredda på.

Vi hade kanske väntat oss lite lättsmält pop från ett förband men blev serverade ett bultande hjärta som förkunnade sin beskrivning av en sjuk och stängd värld:

och vi har inte kommit hem

det är en lögn att vi kommit hem

vi kommer aldrig hem

ingen av oss kommer hem

Det finns inget ord som stavas förrens.

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Det finns inget ord som stavas förrens. 

Däremot finns ett litet ord som stavas förrän.

Förra inlägget var kanske lite deprimerande, precis som hösten. Trots allt trivs jag relativt bra med tillvaron, men någonstans under ytan växer och pockar ett behov av att göra roliga saker, fly vardagen för en stund.

Jag tror att behovet av eskapism är universellt, ett behov som beskrivs så träffsäkert i Hire a plane (iSOLA igen):

I want to get away

I want a clean escape

from today

I want to do it our way

pack all our bags and run

set our controls on the sun

break all the rules

gonna do as we choose

Världens bästa låt just nu heter Let down och är spår 8 på iSOLA:s album Loud alarms. Här kan ni beställa skivan, gör det!

Fan, jag blev så jävla glad i dag. En sak jag hoppades på såg ut att kunna bli verklighet. Några timmar senare gick planerna i kras. Sådant svider.

Let down passar hur som helst som soundtrack både nu och då, även om den kändes som en gladare låt tidigare i dag.