Förra inlägget var kanske lite deprimerande, precis som hösten. Trots allt trivs jag relativt bra med tillvaron, men någonstans under ytan växer och pockar ett behov av att göra roliga saker, fly vardagen för en stund.

Jag tror att behovet av eskapism är universellt, ett behov som beskrivs så träffsäkert i Hire a plane (iSOLA igen):

I want to get away

I want a clean escape

from today

I want to do it our way

pack all our bags and run

set our controls on the sun

break all the rules

gonna do as we choose