Du kan inte ha fredagskvällen i koppel, den tar sina egna vägar. Du kan säga åt den att sitta men du vet aldrig om den sätter sig. Kanske springer den mot dig eller från dig. Eller åt ett helt annat håll.

I den stora stygga stan och ingen annanstans

kan man vara ensam som just här

Du kan sparkas in, du kan sparkas ut, du kan sparkas åt inget särskilt håll. Och så kan du gå därifrån utan att inkassera någon spark över huvud taget.

Morgondagens fester

är historia nu

Du kan dricka tio öl på en kväll, du kan dricka en halv. Du kan titta på stjärnor, du kan titta på brunnslock. Du kan lära dig uppskatta skönheten i tragiken.

Jag har gömt behov i sjalen

för just en sån här otänkbar situation

 

/M

5 september 2010 21:15

Inte något rakt igenom upplyftande inlägg direkt, men allt kan inte gå som på räls varje dag eller helg.

 

utomjording

5 september 2010 23:09

Nej, och sedan har man ju som bloggare förmånen att dra saker och ting till sin spets, överdriva en smula. Den här bloggaren var faktiskt, lite motsägelsefullt, inte särskilt ledsen när han skrev inlägget. Tvärtom ganska förväntansfull inför en lördagskväll med bio och lite annat. :)

 

/M

6 september 2010 20:53

Infriade filmen bloggarens förväntningar då? :)

 

utomjording

7 september 2010 10:08

Ja, det tycker jag nog. Men jag vet inte hur trovärdig Bill Skarsgård är i rollen som en person med Asperbergs syndrom? Inte för att han gör en dålig skådespelarinsats, men...

Förresten har jag sett i många kommentarsfält att folk lite sarkastiskt ifrågasätter om han verkligen är Stellans son. Som här (http://www.skanskan.se/article/20100827/NOJE/708269822/0/SKD/*/tva-ganger-bill-pa-bio-i-host):
"stellan kan ju inte va farsa till honom ju? Fråga morsan!"

Men nog finns det en hel del likheter? Längden om inte annat. Finns det någon i den familjen som är under 1,90? :D

 

/M

7 september 2010 22:31

Haha, jo, de är nog hans söner alla de tre skådespelarna. Mycket att sådant som skrivs, det är säkert medveten provokation. Alltid är det någon som nappar eller gång igång.

Just asperger har jag inte stenkoll på, men det finns naturligtvis varierande grader av det (precis som t.ex autism). Många av sakerna som utmärker asperger (och även lite autisktiska drag) fick de dock med i filmen. Lite för många kanske. För mycket av det goda, så att säga. Och Bill, tja, han gjorde väl ett ok jobb. Varken mer eller mindre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sicken surrealistisk kväll det här blev.   Intet ont anande klickade jag mig in på en artikel om Otto Sjöberg på Resumés sajt. En artikel med rubriken "Bilden Otto Sjöberg hatar att älska". Kanske anade mitt undermedvetna något? Men mitt vanliga ...

Jag är tillbaka i det militära. Jag upplever det som någon sorts repmånad. Lumpen har jag redan gjort. Andra soldater ska ut på en fältövning och jag tänker först att gruppen som jag tillhör inte omfattas av denna fältövning, att vi har andra uppgift...

Kära läsare och icke-läsare. Ibland får man till det. Andra gånger får man inte till det alls. Att "få till det" kan syfta på en mängd olika saker, men den här gången handlar det om poesi, som jag försökt mig på att producera med jämna eller ojämna m...

På allmän begäran: bloggen är tillbaka! Åtminstone tillfälligtvis.     Vad ska man då blogga om efter ett antal månaders bloggtorka? Kanske om en viss festival med något besynnerligt namn i Värmland. Putte i parken. En lista är väl aldrig fel? ...

En helt vanlig dag, låt oss säga att det var en söndag, man går förbi frysdisken på Ica, och vad hittar vi väl där? Jo, fryst potatismos. Kanske inget konstigt med det. Finns ju fryst potatisgratäng, fryst rösti och fryst allt möjligt. Men fryst ...