Hon känner inte igen mig
nej, åren har nog slitit hårdare på mig
så jag säger inget
vill inte genera henne
men jag ska be honom ta hand om henne väl
för jag vet vilken dy hon varit i

Se där, refrängen till en av mina favoriter på Håkan Hellströms nya album 2 steg från paradise. I just den typen av nedtonade melodier med reflekterande texter tycker jag att Håkan bäst kommer till sin rätt. Visst inleds förresten låten med några toner från titellåten på förra skivan, För sent för Edelweiss?

Shelley är också fantastisk. Och i de tre avslutande låtarna - Vid protesfabrikens stängsel, Man måste dö några gånger innan man kan leva och Du är snart där - infinner sig en närmast magisk stämning. Där och då bevisar Håkan att han är en tungviktare i musikens värld, och man förlåter honom att några av de övriga spåren får nöja sig med att fajtas - förvisso förtjänstfullt - i flugviktsklassen.