Här sitter jag och lyssnar på Cornelis och tänker på en episod jag upplevde förra helgen. Jag har tänkt på hur jag ska beskriva den poetiskt men det vetefan. Det får bli bloggetiskt istället. Klockan närmar sig fem på morgonen och centralstationen närmar sig öppningsdags. Vi är ett antal människor som står och väntar i en tunnel på att Sesame ska öppna sig. Några meter framför mig står en kille och en tjej, de är runt 20. Hon verkar upprörd, han verkar så där apatisk som killar kan verka men egentligen inte är. Vi har känslor, tro det eller ej.

Du betyder ju allt för mig.

I den här historien förekommer ingen kroppskontakt, inga kramar. Jag står och tänker att fan, din jävla idiot, krama henne nu. Men det händer inte. Han verkar oberörd när hon står på sina höga klackar och försöker få honom att förstå att hon inte kunde hålla hans tempo. Tydligen hade han rusat iväg av någon anledning i Stockholmsnatten och hon hade rusat efter så gott hon kunnat på sina höga klackar men det gick så där.

Jag är så gott som säker på att detta par emanerar från Norrland, detta vidsträckta begrepp. Han säger knappt ett knyst men hon talar med en omisskännlig norrländsk dialekt. Hon är så ledsen, han står som förstenad. Jag föreställer mig att de kommit hit till huvudstaden denna lönehelg för att festa till det ordentligt. Varför rusade han iväg, steg huvudstadens berusning honom åt huvudet?

Nu ska de åka hemåt igen, tåget går tidigt på morgonen. Men inget är sig likt. Hon kom hit som Miss Norrland, han var hennes Prince Charming som alltid skulle stå vid hennes sida. Nu är allting förstört. Denna huvudstad som kräver offer. De borde ha stannat i sin småstad utan Stureplan och 7-Eleven och lockelser som kan få vem som helst att tappa fotfästet.

Finns här någon som har hittat en själ?
Var då så vänlig och behandla den väl!
Handskas med den som den var gjord av porslin!
Var god och ta det vackert, för det kan vara min!

 

Sorrow

9 december 2010 18:48

Norrlandsk er en ganske fin dialekt. At storstaden konsumerer mennesker er ingen nyhet, man mister på en måte seg selv i stadens store masse av anonymitet.

http://www.drsorrow.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sicken surrealistisk kväll det här blev.   Intet ont anande klickade jag mig in på en artikel om Otto Sjöberg på Resumés sajt. En artikel med rubriken "Bilden Otto Sjöberg hatar att älska". Kanske anade mitt undermedvetna något? Men mitt vanliga ...

Jag är tillbaka i det militära. Jag upplever det som någon sorts repmånad. Lumpen har jag redan gjort. Andra soldater ska ut på en fältövning och jag tänker först att gruppen som jag tillhör inte omfattas av denna fältövning, att vi har andra uppgift...

Kära läsare och icke-läsare. Ibland får man till det. Andra gånger får man inte till det alls. Att "få till det" kan syfta på en mängd olika saker, men den här gången handlar det om poesi, som jag försökt mig på att producera med jämna eller ojämna m...

På allmän begäran: bloggen är tillbaka! Åtminstone tillfälligtvis.     Vad ska man då blogga om efter ett antal månaders bloggtorka? Kanske om en viss festival med något besynnerligt namn i Värmland. Putte i parken. En lista är väl aldrig fel? ...

En helt vanlig dag, låt oss säga att det var en söndag, man går förbi frysdisken på Ica, och vad hittar vi väl där? Jo, fryst potatismos. Kanske inget konstigt med det. Finns ju fryst potatisgratäng, fryst rösti och fryst allt möjligt. Men fryst ...