Jag sitter på tåget, läser Expressen. En 19-årig kille har blivit mördad av sin granne. Någonstans i huset hade en säng knarrat. Grannen blev störd, tog fram sin bajonett och ringde på hos den unge killen. Det var inte ens hans säng som knarrade. Men grannen högg ihjäl honom med 35 hugg. Jagade honom genom trapphuset när han försökte fly, lämnade honom blödande i trappan till källaren.

Jag kliver av på min station, går mot stationshuset. Möter en blick och tycker mig se ett par elaka ögon. Det är kallt och mörkt. Jag tittar mig över axeln, tänker på ondska, känner mig rädd för allt ont i världen. Men så. Närmar mig stationshuset och ser att någon håller upp dörren. Inte bara i en sekund eller två. Jag är säkert fem-tio meter bort. Han står kvar, håller upp dörren, låter mig komma in.

Kanske hade han läst samma artikel.

"I personally model these clothes for my auctions and it should be taken as a way to display items shown in an artistic way. In no way are the pictures meant to divert attention from the item being listed."

Expojkvännen var taskig. Nu säljer en amerikansk kvinna hans kläder på Ebay för att hämnas. Det hela skulle väl inte ha fått någon större uppmärksamhet om kvinnan inte hade använt sig av ett lika gammalt som briljant försäljningsknep: nakenhet!

Bilden som illustrerar Aftonbladets artikel är väldigt oskyldig i jämförelse med andra bilder som finns i kvinnans annonser på Ebay, om vi säger så... Och affärerna verkar gå lysande. Det högsta budet på en t-shirt ligger just nu på 65 dollar, ett par shorts kommer att gå för minst 112,50 dollar och vill du lägga beslag på en tröja får du överträffa budet 76 dollar.

Och som sagt, bilderna är på inget sätt menade att avleda uppmärksamheten från varan som ska säljas. Självklart inte.

"På det eleganta hotellet i Gävle ville jag och min dam fira. Vi beställde en flaska skumvin vid bardisken. Tjejen där bakom såg bekymrad ut. Hon konfererade snabbt med sina kolleger, och bad mig sedan precisera vad jag ville ha. Denna gång skedde det på engelska. En liten klocka började ringa i huvudet. Jag rättade mig och sade att jag alltså ville ha mousserande vin. Skumvin är ju "Muminspråk"."

Så inleds en artikel i Språktidningens specialnummer om 2010 skriven av språkvetaren Leif Höckerstedt. Att tala finlandssvenska och samtidigt bli förstådd är tydligen inte alltid så lätt. Skumvin låter ju lite besynnerligt i svenska öron; vi tänker kanske snarare på skumbananer än på vin med bubblor. Visserligen har vi ju, som Leif Höckerstedt påpekar, ordet skumpa i svenskan. Men skumvin, nej, det låter bara skumt och obegripligt.

Är det förresten sant att mousserande vin heter sprattlevann på norska?  

Otto Sjöberg.

Vad tänker ni på när jag skriver detta namn?

Vilken bild ser ni framför er?

* * *

Jag vågar sätta mina sista sekiner på att en specifik bild poppar upp på era näthinnor, den klassiska Otto Sjöberg-bilden som används om och om igen. Vad artikeln handlar om har mindre betydelse. Nu ska han visst starta eget.

* * *

Bilden där han ser ut som ett jagat villebråd, som en person som haft något fuffens för sig och nu måste fly från blodtörstiga fotografer som smäller av blixt efter blixt rakt in i hans uppspärrade ögon, den bilden tycks aldrig bli inaktuell.

* * *

Mina damer och herrar, jag ger er Otto Sjöberg-bilden:

- Tjena, hur är det?

- Jag känner mig lite nere.

- Har det hänt något?

- Nä, men du vet, jag är ju 46 år.

- Ja, vadå då?

- Det är bevisat nu att man är som minst lycklig vid 46.

- Åh fan.

- Men det blir bättre sedan, säger de.

- Så du har inte gett upp hoppet om framtiden?

- Nej, snart fyller jag ju 47 och då ska jag äntligen leva loppan!