Det blev ju en bloggpaus av inte obetydlig längd, det där. Och nu känns det som att jag är svaret skyldig. Svaret skyldig på frågan hur sommaren blev.

Jo, lite som jag trodde, lite som jag inte trodde.

Det jag bär med mig in i hösten är främst ansikten, ord, möten. Önskar att jag hade bytt telefonnummer och mejladresser med fler personer, men jag ser ändå inte de nya bekantskaperna som meningslösa.

Där och då, om så bara för en kväll, betydde de något. Gott så.

En styck biljett har i dag anlänt till min enkla boning. Och inte vilken biljett som helst, utan en biljett till Placebo den 12 november i KB-hallen, Köpenhamn.

Det ska bli grymt kul att se Placebo mitt i mörka hösten. Men jag är lite besviken på att jag inte får ta med "våben og fyrværkeri" till konsertarenan. Jag som hade tänkt ta hagelbössan över axeln och en 4-tumsbomb under armen för att liva upp stämningen lite bland all deppig dödsrock.

Juni är en tjej. I alla fall enligt den omröstning jag hade här i bloggen. "Transsexuell" och "transvestit" fick i och för sig varsin röst också.

Och nu är juli här, med allt vad det innebär av semester och dagar som ska tas tillvara på bästa sätt. Carpe diem! På ett sätt är det skönare att jobba på sommaren, för då slipper man tänka på att fånga dagen. Vad jag ska göra i dag? Nä, du vet, jag jobbar ju. Den perfekta ursäkten.

Men det ska onekligen bli trevligt att tillbringa ett antal veckor på det sätt som man själv behagar. Frikopplad från jobbstressen. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka till jobbet utvilad och med ett något annorlunda perspektiv på livet efter en sommar fylld av nya upplevelser.

Vad dessa upplevelser kommer att bestå av återstår att se. Min sommar är hittills en direktsändning utan körschema, en filminspelning utan manus. Möjligtvis har jag några stödord att utgå ifrån, och kanske borde jag använda den sista tiden före semestern till att anteckna saker i min kalender och dra streck och pilar på min karta.

Samlar tankar till försvar

på min bäddade säng

gör jag en plan.

Vissa människor har huvudet under armen. När jag kom cyklande på cykelbanan i dag mötte jag en kvinna som cyklade i motsatt riktning tillsammans med sin man.

Självklart höll jag till höger när vi skulle mötas. Men de höll till vänster, antagligen för att de skulle svänga av lite längre fram. Perfekta förutsättningar för en krock, således.

Så illa gick det nu inte, men det var nära. Hennes man förstod att jag inte tänkte styra över till vänster sida av cykelbanan, men kvinnan fortsatte att cykla rakt mot mig. Den sista biten vinglade hon lite fram och tillbaka innan hon vek av till höger med orden "herregud, herregud".

Själv cyklade jag obekymrat vidare på den sida av cykelbanan som var min. Vi har trots allt högertrafik i Sverige - en princip som gäller även för den som råkar befinna sig på en cykel.

En stilla undran: Kör den här kvinnan bil på samma sätt som hon cyklar? När hon ska svänga i en korsning, kräver hon då av trafikanterna som färdas i motsatt riktning att de ska köra över till vänstra körfältet och ge plats åt henne?

På sommaren är det trevligt att ha en balkong. Att sitta där och läsa tidningen, ta en öl eller göra ingenting alls.

Dessutom uppskattar jag att den ligger på översta våningen i huset där jag bor. Man kan vara utomhus men ändå lite ovanför huvudet på resten av människorna. Vad som händer där nere bryr jag mig inte så mycket om i min inglasade tillvaro på tredje våningen.

Sent på kvällen eller natten är det fullständigt tyst, så när som på ett avlägset sus som jag föreställer mig kommer från havet, och en och annan bil som kör förbi nere på vägen.

Balkongen är det jag kommer att sakna mest den dagen jag flyttar härifrån.

Det blir inte bättre än så här. Nu går vi mot höst och mörkare tider. Har ni tänkt på det? Midsommar och sommarsolståndet var för några dagar sedan. Rent logiskt går det nedför nu.
Grattis till alla, inklusive mig själv, som valde sen semester i år.
Å andra sidan tror jag att det blir mycket bättre än så här. We've only just begun, som en vis man sa.

Omröstningen här till höger. Till alla er som valde tältturné, deppekonger eller Michael J. Fox vill jag bara säga: Fel, fel, fel, fel! :-P

Sven-Bertil Taube ska givetvis bort. De andra tre är Kentrelaterade på ett eller annat sätt.

Tältturné: Kents Turné 19 sommaren 2005.

Deppekonger: Någon norsk tidning utnämnde Kent till detta i samband med ovanstående turné.

Michael J. Fox: Skådespelare i Tillbaka till framtiden-filmerna. Kent har gjort en skiva med nästan samma namn som dessa filmer.

Lätt som en plätt, eller hur?

Hinner jag skriva något innan klockan är slagen, tiden är ute och sekunderna och minuterna lämnat den 12 juni 2009 för alltid?

Jo, jag hann.