Hello, blog lovers! Nu är jag tillbaka på banan, tror jag. Det blev en sommar utan bloggande, men en sommar med twittrande. Ibland känns det som att 140 tecken är allt man har tid och ork med. Och i dag skriver vi den 4 september.

Sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort. Men jag sörjer inte sommaren längre, tror jag. Sommaren har pågått någonstans utanför fönstret men jag har inte haft tid med den. Och jag undrar vad som händer i vår del av stan. Vinden håller tal vid en hamburgerbar. Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem.

Jag drömmer ibland om att resa bort men mitt pass har gått ut. Jag kommer ingenstans innan jag har skaffat ett nytt. Kanske blir jag insläppt i något grannland, grannar är bra att ha, men jag vill längre bort. Rendezvous on Champs-Elysees. Leave Paris in the morning on T.E.E Trans-Europe Express.

- Hello wine lovers!!!

Så  brukar det låta när Bengt Frithiofsson inför törstiga tittare botaniserar bland ädla drycker i TV4. Själv får jag väl skriva "Hello Emma Knyckare lovers!!!" för det verkar onekligen som att jag har lyckats locka hit er.

Det var inte min plan, och jag hade inget ont uppsåt, som Leif Silbersky hade sagt. Men nu när ni ändå är här så tycker jag att vi kan bekanta oss med varandra. Jag är utomjording, vilka är ni? Skriv något i kommentarsfältet, vetja.

113 besökare hittills i dag på den här lilla bloggen. Det är inte illa. Och av mina efterforskningar att döma har de flesta hittat hit genom att googla tjejen med det roliga namnet, Emma Knyckare, som jag bloggade om för över två månader sedan. Varför så många googlade henne just i dag, ja, det står skrivet i stjärnorna.

Youtube tycker att jag ska kolla på detta, he he...

"Dom sa till mig, far inte till Stockholm för du blir aldrig mer densamma", sjöng Håkan Hellström i det inledande spåret till en utmärkt skiva. Kanske finns det någon japansk artist som har skaldat samma rader om Paris.

Enligt Expressen drabbas tolv japanska turister varje år av Parissyndromet - de får en djup depression när de besöker den franska huvudstaden. Mötet med snorkiga parisare blir för mycket för de vänligt sinnade japanerna.

Jag måste säga att jag förstår dem. Min högst subjektiva upplevelse av Paris lämnade mycket övrigt att önska. En pittoresk och fin stad, men jag kan inte minnas att jag träffade någon genuint trevlig parisare. Tur att det fanns andra utländska turister att umgås med...

När Jerry Seinfeld gick på scenen till ett öronbedövande publikjubel satt jag på parketten, rad 32. Hur gick nu detta till? Tja, det gäller att veta hur man ska handskas med svartabörshajarna...

På Blocket fick jag inget napp, men jag begav mig ändå till Globen för att pröva lyckan med dessa hajar som står och viftar med biljetter utanför entrén till de flesta festivaler, konserter och föreställningar. De första jag träffade på ville sälja biljetter till mig för 800 spänn eller så mycket som en tusenlapp, och någon skrattade åt mig när jag erbjöd 400 kronor för en biljett, men till slut gick de med på att sänka priset till en mer rimlig nivå. 20 minuter före showens början lyckades jag köpa en biljett värd 1 340 kronor för en femhundring. Lite mer än jag hade tänkt betala, men flera hundralappar mindre än vad försäljaren först ville ha.

Showen då? Jerry Seinfelds komikervän sedan 35 år tillbaka, George Wallace, värmde upp publiken. När sedan Seinfeld själv sprang in på scenen utbröt ett av de mäktigaste publikjubel jag har hört. Jag lyckades inte filma hela entrén, men klippet här nedanför visar i alla fall att Jerry fick ett minst sagt varmt välkomnande av publiken i Sverige.

Att se standup i Globen är förstås allt annat än en intim upplevelse. Den mesta tiden tittade jag på storbildsskärmarna och inte direkt på scenen. Jerry var bara en liten prick långt där framme. Showen bestod av lite nytt, lite gammalt och en hel massa träffsäker observationshumor. Vissa skämt hade kanske för mycket referenser till amerikanska företeelser som är okända för den svenska publiken, men som helhet måste jag säga att det var en riktigt häftig upplevelse att se Jerry Seinfeld live.

Något jag tänkte på var att han verkligen utnyttjar kroppsspråket för att nå ut till publiken. Han springer omkring på scenen, gör stora gester och låter minspelet tala. På det sättet blir det lätt att hänga med i showen även om vissa referenser eller knepiga amerikanska ord och begrepp går en förbi. Och man skrattar lika mycket åt hur han framför sina skämt som åt skämten i sig.

Till sist, trevligt att du orkade läsa det här långa inlägget ända till slutet (för du fuskade väl inte?!). Nu säger jag god natt.

När nyheten om Jerry Seinfelds Sverigebesök kom i december hoppades jag kunna bänka mig i Globen den 5 juni, det vill säga i dag. Sedan kollade jag närmare på de svindyra biljettpriserna och lade den gode Jerry på is. Men nu känner jag att det skulle sitta fint med lite stand-up med världens kanske mest kände komiker i kväll. Frågan är ju om han kommer tillbaka till Sverige på den här sidan 2010-talet.

Det jag hoppas på nu är att de som säljer sina biljetter på typ Blocket blir så desperata de sista timmarna före showen att jag får köpa en biljett för 300 spänn eller så. To be continued!

Timmarna tickade på, men domedagen lyste med sin frånvaro.

Ett antal mindre jordbävningar inträffade visserligen under lördagen, precis som alla andra dagar. En vulkan på Island fick ett utbrott. Men någon apokalyps? Knappast.

Nu väntar vi förstås på en kommentar från den falske profeten. Han verkar dock ha gått under jorden. Reuters rapporterar att Harold Campings radiostation hade stängt sitt huvudkontor under lördagen, och att 89-åringen inte syntes till:

"Camping, whose deep sonorous voice is frequently heard on his radio network expounding the Bible, could not be reached for comment on Saturday.

The shades were drawn and no one answered the door at his house in Alameda, California."

Tack för den här tiden.

Ja, inte för att jag ska sluta blogga eller så.

Eller ska jag det? Kanske skriver vi alla på sista inlägget.

På lördag inträffar tydligen domedagen, exakt 7 000 år efter att Noak seglade ut med arken.

Harold Camping heter mannen som förutspår att hemskheter kommer att ske.

Han är onekligen exakt i sin profetia. Domedagen anländer runt 18.00 den 21 maj i form av väldiga jordskalv som börjar kring datumgränsen och sedan vandrar över jorden. De många naturkatastroferna den senaste tiden - från Haiti till Japan - ser Camping som ett tecken på vad som komma skall.
- Jag darrar när jag tänker på vad som kommer att ske. Så många kommer att dö.

Nämnde jag att gubben är amerikan? Eller att han tidigare förutspått att världens undergång skulle inträffa den 21 maj 1994? Men nu är han tydligen helt säker. På lördag är det dags.

Vad säger ni, borde man inte ha något slags uppesittarkväll den 20:e? I väntan på apokalypsen. Göra något galet medan tid är. Råna en bank, springa naken genom stan, ta första bästa flyg... Eller testa världens äldsta raggningsreplik: Vi ska alla en gång dö.