Bokrean började vid midnatt, men hur länge har butikerna öppet egentligen - inte hela natten väl?

Hur som helst kan jag lika gärna gå på rean i morgon.

Nu: God natt.

Standing right behind you now

watching you breathe secretly

Standing right behind you now

watching the crash of your Friday night

all wrapped up in a bag of lost dreams

Jag skrev första utkastet till den här låttexten efter att ha stått i kö bakom en tjej som såg lika uttråkad ut som jag en fredagkväll på stormarknaden. Första versionen blev inte särskilt bra, men jag visste att jag hade identifierat en känsla som jag ville beskriva. Det här var refrängen:

If you want to

we can mix our items

mix our items

You can have mine

Can I have yours?

Vilket senare skrevs om till:

Excuse me, mademoiselle

I would like to tell you something

Excuse me, mademoiselle

I would like to tell you anything

Med hjälp av några glas vin blev texten färdig några veckor senare, och samma kväll som jag lade ut den på kentforumet gjorde tobbe non stop en låt av den. Lyssna här.

Peter Englund gör det.

Kallt kaffe med socker gör det.

Och någon mer som jag har glömt.

Jag tycker mig se en trend bakom hörnet.

Förlåt, bak hörnet.

Jag medger att det är elegant.

Ja, jag vet att alla har rätt att vara lediga ibland. Men det är ändå irriterande att en sådan inträttning som gymmet har väldigt sparsamma öppettider under jul och nyår. Det är ju då alla har tid att träna som galningar. Det är ju då man borde satsa på utökade öppettider. Nattöppet vore nåt, det.

För övrigt känns det bra med nytt år. Som att vi är på väg bort från vintern, inte mot den. Januari istället för december. Å andra sidan har det nog inte varit så här kallt på hela vintern. Och kallare blir det säkert.

Men det handlar om en mental grej. Nu är 2009 här och sommaren är mycket närmare. Sommaren som ibland känns som om den ska vara för evigt, sommaren som är så saknad när den försvinner.

Ännu har jag inte dukat under i snöstormarna. Vilka snöstormar? Ja, säg det. Inte har jag orkat julpynta heller. Kanske är det ett tecken på lathet. Jag är ingen människa som ägnar dagar åt heminredning direkt.

Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv. Det är Tranströmers ord.

Jag ska gå rakt på sak, som K-G Bergström. Han säger bara välkommen och så ställer han sin första fråga. Inget kallprat, tryck ner dem i heta stolen bara. På sätt och vis är det rätta takter.

God jul.

Det finns ord jag tycker sämre om än andra. Tillslut är ett sådant, eftersom det ju faktiskt är två ord och inte ett. Men det är det ingen som vet längre, för världen är galen.

Eller så är det jag som är galen som vägrar acceptera att till slut ska skrivas ihop. Men jag håller fast vid min första teori tills någon överbevisar den.

December, var hälsad!

Usch vad pompöst det där blev.

Tja, december!

Lite för informellt kanske?

December, har du några hjältar kvar?

Så får det bli.

En värld av död kyla och nattsvart materia

väntar alldeles runt hörnet

ska vi då inte glädjas

över kinder som rodnar

ska vi då inte pumpa liv

i våra ishjärtan?